seven months down under!

Efter sju månader i Oz har jag givetvis lärt mig oerhört mycket, och att merparten av det inte har med filosofi att göra säger väldigt mycket omställningen till livet här som jag gått (går) igenom. Här är några punkter om livet här nere som jag har vant mig vid.

• Ost. Jag minns första gången jag köpte ett block av ost, gick hem och rostade några mackor och såg verkligen framemot några skivor ost tillsammans med brödet. Jag öppnade förpackningen osten låg i och blev lite förvånad över den hårda ytan men tänkte inte så mycket på det - ibland har osten man köper i Sverige en yta som man helt enkelt hyvlar bort. Sagt och gjort, jag försökte göra detsamma med min nyinköpta australieniska ost, men tji fick jag. Hur mycket jag än hyvlade så var osten fortfarande hård. Efter en stund insåg jag att det är så den australiensiska osten ser ut. Färskost i svensk bemärkelse finns, men är väldigt dyr. Till vardags så blir det alltså den australiensiska processerade osten - som jag i början avskydde men nu lärt mig uppskatta! COON for the win!

• Vänstertrafiken. Såg en film för några veckor sedan där de körde på höger sida av vägen och kunde inte låta bli att undra varför de körde på fel sida av vägen. Vänstertrafiken känns nu väldigt naturlig för mig, så se upp i rondellerna när jag kommer hem!
• Varmvatten. Eftersom vår lägenhet delar varmvatten med minst en annan lägenhet vilket ger sammanlagt fyra duschar och sex kranar, kan förändringar i varmvattnet komma väldigt snabbt när man duschar. Jag har dock lärt mig att bemästra konsten (för det är sannerligen en konst) att snurra på varm/kallvatten kranarna i duschen så fort jag tror att någon annan slår på en kran att skillnaden jag känner är väldigt liten. När norrmannen bestämmer sig för att dra på alla kranarna i lägenheten på det varmaste finns det dock lite man kan göra för att undvika en iskall chock...
• Vädret. Det varma vädret, tillsammans med alla frusna aussies, har påverkat mig såtillvida att jag nu anser allt under 15 grader vara riktigt kallt.
• Tankar/drömmar på engelska. Tvåspråkigheten har satt sig och jag tänker och drömmer på både engelska och svenska. Mina skolrelaterade tankar är på engelska och mer vardagliga tankar är fortfarande delvis på svenska.
• Kollektivtrafiken. Busstationerna i Perth har inga namn och ropas inte ut i bussen så det gäller att ha koll på var man är så att man kan trycka i tid. Ganska jobbigt i början då jag var tvungen att fråga busschauförren att stanna vid en viss gata, men nu har jag dock lärt mig de linjer jag behöver kunna.
• Matvarorna packas. Kassörskorna packar matvarorna åt en innan man betalar - något som jag tyckte var lite jobbigt i början känns nu väldigt naturligt.

Och så några saker som jag inte vant mig vid än:

• "How are you doing?" Frågas alltid i matbutiken när man når kassan istället för det enkla "hej" man möts av i Sverige. Låter kanske inte så konstigt, men om du frågar mig så är det konstigt. Jag tror inte någon svarar något annat än "bra", oavsett hur de mår - ingen vill ju prata om hur man mår en främling i en matbutik. Och "men det är ju bara artigt"-argumentet håller inte eftersom ett "hej" är mycket trevligare än ett grått jag-frågar-hur-du-mår-eftersom-jag-måste. Överanalys? Kanske det, men uppenbarligen (lite förvånad själv kan jag medge) stör det mig.
• Rasismen bland aussies. Rasismen är väldigt utbredd bland aussies och är riktad mot aboriginer. Det kvittar nästan vem du pratar med; akademiker, studenter eller arbetare - alla har väldigt tydliga åsikter om aboriginer och att höra "jag hatar dem" är inte ovanligt. Ord som, ska tillläggas, gör mig obekväm varje gång.
• Aboriginernas situation. Jag kan dock till viss del förstå australiensarnas åsikter då många aboriginer, trots otroligt generösa bidrag från regeringen, väljer att dricka på gatan. De aboriginer som syns är stökiga och skriker alternativt följer efter personer och frågar efter pengar. Dessa aboriginer är troligtvis enbart ett fåtal, men som sagt, det är de som syns och självklart föder deras beteende reaktioner. Som jag har förstått det är det en ond cirkel där de aboriginer försöker komma in på arbetsmarknaden är de största förlorarna.

Slutligen; en bild på solnedgången från förra måndagen när jag sneddar över en parkering påväg till gymmet från busshållpatsen.

Cheers.